2017.09.11 – 2017.09.26. (Brev nr: 17.07.)

Washingtons ogästvänliga kust.

När vi rundar Cap Flattery, vinkas vi farväl av en Havsutter som lojt ligger och knäcker musslor mot en sten på magen. Vi påbörjar vår segling mot tropikerna och det innebär också havssegling över gungande oceaner. Vår tanke från början var att segla nonstop ett bra stycke ner till California gränsen, kanske ända till San Francisco.  Vädret ville dock annat, eftersom vinden uteblev nästan helt. Så första dagen gick vi för motor till en liten fiskehamn som heter La Push. Inloppet bakom en hög klippa, är ganska smalt upp i en flod. Inget ställe man skulle angöra i hårt väder, Dessutom måste man undvika en massa Lax-garn just innanför pir-armen. Vi fick bra hamnplatser bland mestadels fiskebåtar.

Lax- röda inuti

Efter angöring tog vi en promenad ut på piren. Där låg det en laxfiskare som erbjöd oss en 3 kilos Silver-lax för en billig peng. Så kvällens middagsval blir lätt. När vi kommer tillbaka till båten så kommer en fiskare in och gör anspråk på vår plats. Självklart flyttar vi över till platsen bredvid.Han tycker nog att vi är väldigt tillmötesgående och ger oss 2 st nyfångade ”Rock-fish”. Så nu får vi äta fisk i flera dagar. Men vi klagar inte, bättre mat kan man knappast få.

 

Rock fish-röda utanpå.

Efter middagen tar vi en promenad på stranden. Här ligger det ilandflutna stockar och träd i en sällan skådad omfattning. Nästa morgon avgår vi tidigt och fortsätter söderöver. Det är ganska tät dimma och Moon försvinner snabbt ur sikte. Vid middagstid lättar dimman något och solen börjar trycka igenom. En svag bris börjar bygga upp och vi kan stötta lite med segel. De 3 sista timmarna kan vi segla utan hjälp av motorn i ökande vind. När vi anländer till Grays Harbour blåser det ganska friskt. Vi ankrar bakom Point Brown i det stora öppna floddeltat. Vi får bra fäste för ankaret, så vi ligger tryggt under natten trots den starka vinden och den lite krabba sjön. Nästa morgon har vinden bedarrat och vi fortsätter för maskin. På vägen ut ur deltat, passerar vi många Lax-fiskebåtar som ser ut att kämpa sig till bästa stället att lägga ut sina nät. Motorgång hela dagen med mycket lite hjälp av seglen. På eftermiddagen seglar vi igenom stora flockar av sjöfågel, mestadels någon sorts Liror. Vi ser också några Knölvalar som inte visar oss något större intresse. Kanske deras jakt på fisk som drar till sig alla fåglar? Vi Passerar in mellan pirarmarna till Columbiaflodens utlopp som här är nästan 2 sjömil brett och går i medström upp de 12 sjömilen till staden Astoria, där vi lägger till i marinan.  Här blir vi liggande i en vecka i väntan på bättre förutsättningar för vidare segling. Marinan ligger alldeles intill den långa Megler Bridge, som med sina 6,5 km förbinder Oregon och Washington. Första dagarna är det soligt och vindstilla för att sen avlösas av sydvästlig kuling och regn. En dag får vi även en varning för Tornados i området men som tur är drabbas vi inte av någon.

Trångt i marinan?

Två st Kryssningsfartyg besöker Astoria under vår vistelse. De lägger till alldeles utanför marinans vågbrytare så man får intrycket av att de ligger i marinan. Tusentals människor väller iland till de väntande suvenirtälten och rundtursbussarna och den lilla staden kryllar plötsligt av turister. Vi passar på att byta olja och oljefilter på motorn. När vi tömt motorn på olja så visar det sig att vi inte har fler filter så vi genomkorsar staden i jakt på ett sådant. Efter ett par försök, hittar vi en båtaffär som visserligen inte har några filter men som kan få fram dem från en annan affär på andra sidan Columbiafloden. En av deras anställda bor på den sidan och han plockar upp 2 st som vi kan avhämta dagen efter. Det visar sig att det är Volvo orginalfilter och priset är betydligt billigare än i Sverige. Ingen extra kostnad för transporten, det ända som grämer oss är att vi skulle beställt fler. En av dagarna får vi besök av Greg och Susan. Greg är en gammal bekant från den tid jag (Janne) bodde i Portland och arbetade i St Hellens. Det blir ett trevligt möte med restaurangbesök och massor av prat om tiden som gått sedan vi senast träffades för 25 år sedan.

Bron över Columbia river.

När vädret förbättras lämnar vi Astoria för att gå ca 10 sjömil ut i flodmynningen till en kanal i ett delta alldeles innanför North Head. Fin medström ut genom floden men motström upp i kanalen som dock inte är särskilt lång. Vi ankrar en bit upp men det blir en orolig natt med tidvatten som vänder och med fiskebåtar som dundrar förbi på morgonkröken. Så efter frukost fortsätter vi upp till Ilwaco marina längst in i den muddrade kanalen. Långpromenad på eftermiddagen till den närmsta affären. Det är inte ovanligt med upp till en timmas promenad till närmsta affär som oftast ligger i utkanten av städerna. Alla familjer tycks ju ha minst 2 bilar och kollektivtrafiken är mycket dålig om den ens existerar. Nästa morgon trotsar vi den vindfattiga prognosen och ger oss av efter att vi toppat upp dieseltankarna. Coast gard annonserar att båtar under 40 fot inte bör gå ut över baren i flodmynningen eftersom dyningen fortfarande är hög. Vi är ju precis över 40 fot så det bör gå bra. Vi har dessutom medström så det blir lite extra besvärligt med strömmen mot dyningen. Båten rullar och kränger men allt går bra och väl ute så blir förhållandena mycket bättre.  Det blir motorgång över ett vindstilla hav i nästan fyrtio timmar innan vinden behagar bygga upp vid midnatt andra natten. Vi har besök av Delfiner och Dalls tumlare vid ett par tillfällen och ser även många Sjölejon och ryggfenor av de lustiga ”Sun fish”. Vad de heter på Svenska vet vi inte. En och annan Albatross och Pelikan glider förbi och Liror ligger i stora flockar på vattenytan i väntan på vind. När vinden väl kommer så är det med besked. Från början har vi ett rev i storseglet och ett i genuan men vid vaktbytet kl. 3 på morgonen så tar vi ytterligare ett rev i båda seglen. Vindrodret får jobba i den besvärliga sjön och med vinden rakt akter ifrån. Vindriktningen står konstant men styrkan varierar mycket. Vid ett tillfälle har vi ganska lite vind och seglen tenderar att börja slå mot riggen. Vid ett par andra tillfällen har vi så mycket vind att vi beslutar oss för att plocka ner storseglet helt. Vid dessa tillfällen påverkas beslutet även av att vi behöver gippa seglen för att undvika att komma för nära land. När det blåser över 25 knop akterifrån, så går båten lika fort med enbart Genua och vid vissa tillfällen har vi nu 30-35 knop. Fjärde natten närmar vi oss San Francisco med beräknad ankomst innan gryningen. När vi närmar oss Point Rays, som ligger 25 sjömil innan SF, så dör vinden och vi beslutar oss för att gå in bakom udden och ankra i Drakes Bay. Moon har kommit in ett par timmar före oss och vi ankrar en bit från dem på platt vatten. Efter några timmars djup sömn, vaknar vi i en stilla vik bland några andra segelbåtar. Solen gassar och det är varmt och skönt. Efter en skön dusch på akterdäck och en god frukost ger vi oss av mot storstaden.  Det enda negativa är att vi har fått besök av ett hundratal flugor, trots att vi är nyduschade. Orsaken är troligen att det går en massa kor på de sönderbrända sluttningarna och det ligger en stor flock Sjölejon i strandkanten. Flugsmäcken kommer fram och jakten börjar. Går för motor mot Golden Gate och möter några Knölvalar som ser ut att jaga fisk. Nu när vi avverkat ca två tredjedelar av USA:s västkust, har vi planerat ett lite längre stopp i San Francisco men mer om de i nästa resebrev.

Drivved på stranden i La Push.

Spårvagn i Astoria.

 

 

Annonser