2018.03.09 – 2018.04.20. (Brev nr: 18.03.)

Efter en dryg vecka i La Cruz lättar vi ankar i soluppgången och ger oss av ut över Banderas Bay. Vi sätter segel men får stötta med motor i den labra brisen. Knölvalarna bjuder som vanligt på show då de gör sin morgontoalett. Banderas Bay avslutas i söder av Cabo Corriente som vi passerar. Strax före kl. fyra ankrar vi utanför den lilla byn Ipala efter en dagsetapp på 43 nm. Vår tanke är att fortsätta i morgon, så vi går inte iland. Något svalkande bad är det heller inte tal om eftersom vattnet är fullt av röda alger, fenomenet som går under beteckningen ”red tide”. Nästa morgon är vi iväg innan solen visar sig. Som vanligt ingen vind på förmiddagen och vi intar frukost i sittbrunnen under gång. Vi har ett bergigt böljande landskap med härligt vita sandstränder på vår babordssida. Sandstränderna tycks tilltala Havssköldpaddorna som ökar i antal på bekostnad av Valarna som nu efterhand minskar i antal. Kanske är det för långt söderut för Valarna eller så har de börjat återvända till sina sommar områden i British Columbia och Alaska.  Under eftermiddagen kommer sjöbrisen som vanligt och ger oss fin segling. Vi har äntligen tur med fisket, för en gång skull, och lyckas bärga en liten Mexican Bonito eller Striped Bonito som kanske är dess riktiga namn. Den är inte stor men tillräcklig för en god middag för oss två. Strax efter kl. fyra kan vi ankra utanför den lilla by Pérula i Bahia Chamela efter dagens 45 nm. Dagen efter tar vi oss iland och går en lång promenad utmed stranden. Vi får sällskap av Jamie och Joh från vår grannbåt, de är på väg norrut mot orkansäkra vatten i Sea of Cortez. Promenaden avslutas med lunch på en av de många Palappa restaurangerna på stranden. På kvällen har vi besök av våra grannar samt av Caleb och Holly från båten L’Chaim som liksom vi är på väg mot sydöst. Nästa morgon går vi åter en lång promenad utmed stranden och ser en flock Gamar som sitter och väntar på att en död sköldpadda skall möra till sig i solskenet. Lite längre bort ligger en mås och väntar på sitt öde, den liknar vår skrattmås. Den är levande men vill inte resa sig upp trots min hjälp. Vi lämnar den och låter naturen ha sin gång. Vid lunchtid fortsätter vi vår segling i svag akterlig vind. Vid Punta Farallon har en konstnär placerat en jättestor skål-liknande staty som döpts till ”La Copa del Sol”. Vinden dör mer och mer och motorn får ta oss sista biten in tll Bahia Tenacatita där vi ankrar bland ett tiotal andra seglare. Nästa morgon har vi Delfiner runt båten då vi äter frukost. För övrigt ägnas det mesta av dagen till båtunderhåll, städning och lite författarskap. Sent på eftermiddagen tar vi dingen in i en s.k. ”estury”. Ordet översätts med mynning men används här för att beskriva ett insjöliknande vatten med kontakt till havet. I det här fallet är det nästan som en å som slingrar sig parallellt med stranden. Det är strömt och väldigt grunt i öppningen så vi får köra in med upp-till-tad motor. Det blir bara en kort testrunda eftersom det är sent på dagen.

På tur i mangrove träsket.

Nästa morgon kör vi åter in men nu går det lättare då det är högvatten. Det är bara grunt den första slingrande biten därefter kommer man in i en liten sjö där det blir djupare. Efter sjön fortsätter kanalen i ett par kilometer. Till att börja med är den ganska bred men efterhand så smalnar den av och blir bara några meter bred. På båda sidor växer det hög Mangrove och på den smalare delen bildar den valv över kanalen. Det är väldigt vackert och det finns ett rikt fågelliv. Mest är det Hägrar och Egret Fåglar men även Örn och Kungsfiskare.

En vacker kungsfiskare.

Mitt i kanalen så delar den upp sig och vi väljer den gren som ser mest framkomlig ut. Det visar sig vara fel då den efter ett tag slutat tvärt. Vi tar oss tillbaka och väljer den andra, smalare avstickaren och kommer in i en lummig kanal som avslutas i en liten sjö. I änden på sjön finns några primitiva hus och en brygga. Härifrån är det bara en kort promenad över till stranden. På återvägen möter vi ett par amerikaner som verkar köra rally i kanalen. De får bråttom att slå av på takten då de ser oss eftersom kanalen som sagt är trång och utrymmet vid möte starkt begränsat. Jag behöver väl inte påpeka att fågellivet var som bortblåst efter mötet med rallyfararna. Men trots det var det en trevlig och vacker tur. Vi avslutar med en promenad längs stranden och lunch på den lokala Palapa-restaurangen. Nästa dag får vi härlig segling de knappa 3 timmar det tar till Melaque i norra änden av Bahia De Navidad där vi ankrar. Här inväntar vi morgondagens högvatten, så vi kan ta oss in i Barra de Navidad. I Barra ankrar man i en stor lagun med ett ganska smalt inlopp. Byn ligger på den norra sidan av inloppet och en semesteranläggning (resort) med tillhörande marina på den södra. Inseglingen går problemfritt men det kan vara dramatiskt när dyningen är hög och tidvattnet löper ut från lagunen. Vi hittar vår plats bland de andra 30-40 båtarna. Nästan bara amerikaner och Kanadensare, en Nyazeeländare och så vi. När vi ankrat sätter vi igång med lite eftersatta projektarbeten. Storseglets trimmlina i akterliket har gått av och det blir lite pilligt att skarva i en ny. Med hjälp av en tunn ståltråd så lyckas vi skarva och dra igenom linan från det övre revet. Även biminin (solskyddet över sittbrunnen) får sig några lappar där det slitits hål. Bra att ha symaskin i maskinparken.

Bygata i Barra de Navidad.

Nästa morgon så tar vi dingen över till våra N.Z. grannar för att få lite information bl.a. om var det finns dinge landning. De flesta ankarliggarna använder sig av vattentaxin så vi kör tillbaka dingen och sällar oss till taxiåkarna. Taxin kör runt och samlar upp folk från ankarliggarna och från folk i marinan som vill över till byn på andra sidan laguninloppet. Inne i byn tittar vi oss runt och handlar lite i diverse småbutiker. Vi hittar en fiskaffär och köper ett halvt kilo stora färska räkor. Byn är mysig om än lite turistisk som de flesta byar och städer vid havet. Det bor över 123 miljoner invånare i Mexico och de flesta av dem i inlandet, så det är ju inte så konstigt att många av dem söker sig till byarna vid havet under sin ledighet. Vi håller vår mat färsk med hjälp av is, medan vi tar lunch på en palapa restaurang vid havet med utsikt över alla surfare som glider ner från de stora brytande vågorna alldeles intill laguninloppet. På kvällen njuter vi av vitlöks-wokade räkor med toast och ost. Nästa dag står motion på programmet och vi tar en promenad i sanden utmed Bahia De Navidad till Melaque, vår förra ankarplats. De 8 km blir ganska jobbiga i den lösa sanden som dessutom lutar ganska bra mot havet och värmen tar också på krafterna. Tillbaka i Barra De Navidad sätter vi oss på en uteservering och njuter av en kall Frozen Margarita, den bästa på länge. Nästa morgon åker vi över till N.Z. båten och utbyter lite erfarenheter. De kommer från Panama så de har lite information som vi suger åt oss. Vi bidrar med lite info. från de platser vi besökt.

Så kan det också gå.

Efter besöket gör vi klart och beger os ut från vår stilla ankring. I lätt akterlig bris seglar vi utmed kusten. En båt för om oss varnar för långlinor/fiskenät som vi därmed kan undvika. Vi ser en Val-mamma med sin kalv dyka men i övrigt händer inte mycket. Vi ankommer Ensenada Carrizal sent på eftermiddagen där vi ankrar bland 4 andra båtar. I Carrizal finns inte ett enda hus och viken lär ha bra snorkling enligt vår ”pilot Book”. Efter frukost nästa morgon tar vi en tur och testar snorklingen. Vi blir inte imponerade, ganska dålig sikt, lite koraller i mörka färger och inte så mycket fisk. Efter lunch fortsätter vi in i Bahia De Manzanillo och ankrar strax utanför Marina Las Hadas. Det finns ingen riktigt bra plats att landa dingen på, så vi hänvisas till marinan där de tar 250 pesos om dagen. Med tanke på det priset så kan man ju undra vad det kostar att ligga där med båten. Vi biter i det sura äpplet och betalar för en dag.

Las Hadas resort.

Las Hadas består mestadels av en stor resort med vita byggnader i en ganska unik arkitektur. Det är vackert att titta på men smakar det så kostar det. Vi tar bussen in till grannbyn Salagua för att storhandla. När vi skall betala på supermarketen så fungerar inte Stinas kort så hon får betala med kontanter. Därför går vi till en bank och skall ta ut pengar på en ATM. Inte heller de fungerar, trots hjälp av en banktjänsteman. Han tror att det är något fel på internetkontakten med Sverige och ber oss försöka senare. Tillbaka i båten blir det lunch. Därefter kör vi i skytteltrafik till marinan med våra dunkar för att tanka vatten. Vi utnyttjar också deras dusch som tyvärr är en dyster historia, inget ljus, skitigt, dålig vattenstråle och så stinker det urin. Inte alls i klass med den övriga anläggningen. Tidigt till sängs och upp med tuppen nästa dag. Avgår innan solen visat sig kl 06.20. På väg ut passerar vi en 340 m lång Maersk containerbåt som ligger och väntar på att komma in till Manzanillos stora hamn. Manzanillo ligger mitt emot Las Hadas i sydöstra delen av bukten. Under förmiddagen motorseglar vi men efter lunch plockar vinden upp och vi kan stanna motorn. Under kvällen får vi till och med ta in ett rev i både storseglet och förseglet när vinden ökar till ca 25 knop. Efter vaktbytet vid midnatt mojnar det åter och kl. 03.00 är det dags för motor. Den tendensen har vi upplevt under det mesta av seglingen i Mexico. Vinden kommer kring lunchtid och varar i bästa fall till midnatt. Ingen vind på natten och morgonen.

Mahi Mahi till middag.

Vi fiskar under morgonen och lyckas fånga vår första Mahi-Mahi (Guldmakrill) på ett par kg. Under eftermiddagen kan vi åter segla med vinden in rakt akterifrån. Det medför att det blir väldigt varmt och vi får kyla ner oss med några spannar havsvatten. Vi ankomer Bahia de Zihuatanejo där vi ankrar utanför byn med samma namn.  Eftersom det var fredag, så unnade vi oss en sundowner när solen sjönk bakom horisonten med relativ svalka som följd. Nästa morgon skulle Stina köpa till lite data till vårt sim-kort men då hon skulle betala så accepterades inte betalkortet. Vi provade då mitt betalkort men inte heller det fungerade. Nu började vi ana ugglor i mossen och här följer fortsättningen av betalkortshistorien. När vi var i Sverige under fjolårssommaren så var vi på banken för att förnya våra betalkort. På banken berättade man då att man hade bestämt att byta från Visa till Mastercard men att det tidigast skulle ske till årsskiftet. Vår följdfråga blev då, hur länge våra nya Visakort skulle gälla och det kunde man inte ge besked på men skulle återkomma. Några dagar senare ringer en banktjänsteman upp oss och berättar att våra nya kort skulle gälla tiden ut som stod på kortet. Nåväl då var ju allt frid och fröjd eftersom det stod 2020 på korten. Tillbaka till nutid i Mexico, så inser vi ju att det inte står rätt till. Det går inte att ringa utrikes på våra sim-kort så vi får efter lite trixande igång Skype, som naturligtvis också har gjort en ny uppdatering, lika med strul. Efter flera försök får vi på en dålig linje tag på SEB:s 24-timmars service som bekräftar våra misstankar om att Visa inte gäller längre. De ber oss skicka en adress dit de kan skicka nya kort. Vi förklarar också att vi är i behov av kontanter och lyckas lämna vårt telefonnummer. Innan vi åker in till stranden ringer SEB tillbaka och meddelar att de har öppnat Stinas VISA kort för några dagar samt att vi skall skicka kortbegäran och adressen på säkert meddelande på våra sidor på SEB:s hemsida. Sen in till stranden och besök på hamnkontoret där vi får en leveransadress för korten och samtidigt passar på att checka in. Därefter besök på banken för och ta ut pengar medans kortet är öppet. Ute i båten igen så skickar vi kortbegäran och adressen via säkert meddelande. Nästa dag får jag ett svar där de ber mig bekräfta adressen. När jag skall göra det upptäcker jag att vi feltolkat den handskrivna lappen från mannen på hamnkontoret och vi bekräftar med den rätta adressen. Därefter får Stina en bekräftelse på att de beställt hennes kort och skall skicka det med post! Jag får överhuvudtaget inga fler meil-svar från banken. På tisdagen försöker vi åter ringa till banken men då är kön och väntetiden lång så vi väntar och ringer på kvällen då det är mitt i natten i Sverige och då kommer vi fram direkt. En mycket trevlig kille svarar och tycker även han att det är svagt att vi inte får några svar. Han kollar upp och ser att bara Stinas kort är beställt och lovar att ordna så att även mitt kort blir beställt. Vi får dessutom hans privata mejl adress och hans telefonnummer och han lovar att följa upp ärendet. Påsken kommer och påsken går utan ett enda besked från banken. Vår kontakt är ledig under helgen så vi vill inte störa honom men på måndagen tryter vårt tålamod och vi sänder honom ett mejl. Han svarar och lovar ta kontakt med kortavdelningen på tisdagen. Tisdag eftermiddag får vi åter mejl från honom med söknummer på försändelsen som gått med DHL på förmiddagen. Två dagar senare så kan vi se att den är levererad på seneftermiddagen på hamnkontoret. Det tog 10 dagar att få fram korten men bara drygt 2 dagar att skicka dem till vår adress i Mexico. Egentligen så bryr vi oss inte så mycket om tidsåtgången men informationen från bankens kortavdelning var helt obefintlig. Om det inte hade varit för vår kontaktperson så vete tusan hur lång tid det skulle tagit.

På tur i Zihuatanejo.

Nu gick det ingen större nöd på oss där vi låg. Zihuatanejo är en mycket trevlig stad med fina gågator fulla med trevliga restauranger. Vi passade på att fira vår 42:a bröllopsdag på en trevlig Palaparestaurang längs stranden. Frozen Margarita och Nachos till förrätt och en Seafood-platta till huvudrätt. Köpte 2 vackra rosor av en försäljare som kom förbi och blev mäkta förvånade att de stod sig i nästan en hel vecka trots värmen. Vi fyllde en gasolflaska, ca 9 kg för 125 kr. Lämnade in 2 kassar tvätt till en kostnad av 85 kr och fick både gasol och tvätt levererat direkt ut till båten. Påsken blev naturligtvis också firad med ägg, sill, Kalles kaviar samt Norsk snaps. Motion fick vi också då det var ca 40 min promenad till Supermarket och 20 min till den kommunala marknaden. Den senare besökte vi för att köpa färska räkor, fisk, grönsaker och frukt. Räkorna kostar ca 100 kr/kilot och då vägs de utan huvud. Vi får dem pillade och rensade från tarmen. Wokade i vitlök har de blivit en av våra favoriträtter och ett halvt kilo räcker gott till en middag. Frukt och grönt äter vi också mycket av och det är billigt. Apelsiner kostar ca 3,50, Mango 9 kr, Gallia-melon 8 kr och Ananas 5 kr/kg. Plommon, Nektariner och Persikor undviker vi då de är importerade och kan kosta upp emot 25-30 kr/kg. Lite socialt umgänge med andra seglare blir det också. Under Påsken är det full rulle på stränderna runt bukten och familjerna samlas för att äta gott och umgås. Musik av olika stilar flödar ut till vår ankarplats men tack och lov så är nätterna lugna. Vi lyckas också klara av våra skyldigheter till skatteverket. En dag har vi också ett kort besök ombord av en liten svart Kolibri. Den sitter en stund på tröskel i den öppningsbara vindrutan, innan den ger sig iväg. De sista dagarna kommer det in en Fransk båt och ankrar strax intill oss. Vi kör över för lite prat och de berättar att de kommer direkt från Panama och är på väg mot Hawaii och senare Alaska. De har inte checkat in i Mexico så vi kör över och hämtar lite frukt och grönt till dem. Nästa morgon tar de kontakt och undrar om en av dem kan få lift in till land och följa med oss till marknaden och det går ju bra naturligtvis. Vi hämtar upp Nicole och tar henne med i dingen. Vi hämtar våra nya betalkort på hamnkontoret och därefter går vi rakt förbi marinens område och upp till marknaden. Vi köper våra vanliga räkor samt frukt och grönt, Nicole storhandlar frukt och grönt även hon. Sen tar vi oss tillbaka till båten efter att vi lämnat av Nicole. Lite senare ser vi dem ta upp ankaret och ge sig iväg på sin långa överfart. Vi tar oss åter iland och går till Supermarket för vår sista bunkring här. På stranden blir vi som vanligt mottagna av vår lokala boat-boy. Som efter att vi betalt honom de sedvanliga 10 peson (ibland 15) undrar om vi kan köpa en ”family beer” till honom när vi är och handlar. Jodå han får sin beer och blir glad. När han hjälpt oss i med dingen och vi är på väg ut ser vi han lomma iväg utan sin öl som står kvar i sanden. Så vi får hojta på honom och peka så att han kommer på sitt misstag. Nästa morgon tar vi upp och surrar dingen och sen tar vi upp ankaret. Kättingen och avlastar-linan har hunnit bli rejält bevuxna under de 15 dagar vi legat här. Klockan 10 lämnar vi Zihuatanejo och tar oss med mestadels motorns hjälp till en liten hamn som heter Papanoa där vi kan ankra. Det är inget trevligare ställe men vi har bara tänkt stanna över natten. Hamnen är full av alg-sörja och musiken skvalar till långt fram på natten. Nästa morgon är vi tidigt uppe och ger oss av innan frukost. Motor som vanligt på förmiddagen innan vi vid lunchtid kan sätta segel och segla i svag akterlig vind. Farten är inget att skryta om, som mest kanske 5 knop men ofta runt 3 knop över grund vi har ju ca 0,5 knop motström. Under natten passerar vi Acapulco. Det tar lång tid då vi bara gör mellan 2-3,5 knop. Tidigt på morgonen startar vi motorn eftersom vi bara gjort 1,5 knop den senaste halvtimman. De följande 2 nätterna upprepar sig mönstret med segling på eftermiddagen och kvällen och motor på natten och förmiddagen.

Slalom mellan sköldpaddorna.

Vi har mycket besök av Delfiner och vi får köra slalom mellan sköldpaddorna som verkligen är talrika. De ligger där helt lojt och flyttar sig bara i undantagsfall. Med ingen vind eller vind in akterifrån blir det varmt under dagen och vi får ofta svalka oss med några hinkar ljummet havsvatten. Efter 3 dygn angör vi Huatulco och ankrar vid sidan av kajen för Kryssningsbåtar i Bahia de Santa Cruz. Längst in i bukten finns en fiskehamn där vi kan lägga dingen. Där finns också ett hamnkontor där vi checkar in och ut. Även här är det ganska turistiskt men när vi är här märks det inte så mycket eftersom det inte ligger något kryssningsfartyg vid kaj. Vi tar en promenad bort till grannviken där det finns en marina, för att höra om det finns plats. Anledningen är att vi tänkt fylla upp med vatten och Diesel. Kontoret är stängt men vakterna säger att personalen snart skall vara tillbaka. Snart i Mexico kan vara om 5 min. eller 5 timmar. Efter 45 min i värmen så tröttnar vi och går tillbaka. Vi konstaterar senare att vi kan klara oss de 2 dygnen det tar att gå till Chiapas som skall bli vår sista hamn i Mexico. På vägen tillbaka går vi in i en stor Supermarket och handlar in mat till kvällen. Nästa dag åker vi in och checkar ut. Det tar oss ca 1 timma och är nog det mest omständliga stället hitintills i Mexico. Dessutom så beordras vi över till ett annat kontor där det blir ny pappersexercis och betalning för ankring. Det är inga stora pengar men när Stina lite försynt undrar vad vi får för pengarna så blir svaret bara att vi har ankrat. Med andra ord så har vi passerat den osynliga linje i havet som de kallar ”harbour limit”. Dusch och toalett finns inte och vatten ingår inte heller. Hos en vänlig fiskare får vi fylla våra 2 dunkar med vardera 20 liter vatten. När vi klarat av byråkratin går vi till affären och storhandlar. På eftermiddagen snorklar vi lite i det kristallklara vattnet. Det finns mycket korall på botten och även ganska mycket vackra fiskar. Nästa morgon ger vi oss av för att korsa den ökända Golfo de Tehuantepec. Bukten är ökänd för sina starka vindar och när vi anlände till Huatulco så visade grib-filerna 40 knop. Visserligen blåser det från land men då vi går ca 50 sjömil från land så hjälper det föga. Dessutom så möter vindvågorna från NO, stillahavs dyningen från SV och då kan det bli en riktig häxkittel. Vi har prickat in ett väderfönster på 2 dagar då det skall blåsa från SV eller S innan en ny Tehuantepecvind förutspås. Efter en timma motorgång kommer vinden och vi kan segla. Under ett par timmar får vi även ta ett rev i storen.  Vi får fin segling hela dagen men efter midnatt så avtar vinden och vid 4 tiden så får vi åter hjälpa till med motorn. Mycket Delfinbesök och många Sköldpaddor även här ute. En del av dem är lätta att upptäcka då de har en fågel sittande på ryggskölden. Under några timmar för vi också en ojämn kamp med en flock Sulor som förgäves kämpar för att hitta en viloplats på våra spridare. Vi tror vi vinner den kampen för innan det mörknar så försvinner de. På eftermiddagen andra dagen så får vi napp och kan landa en liten Bonito, lagom för en middag. Senare får vi 2 till men de är inte större än en Makrill så de åker i igen. Märkligt att dessa små fiskar kan gapa över vår stora bläckfisk-krok, de måste vara glupska. Strax efter midnatt kan vi i totalt mörker angöra Puerto Chiapas och leta oss in i marinan som ligger i ett avlägset hörn av den stora hamnen.

Celebert besök ombord.

Vi har aviserat vår ankomst och blir mottagna av 2 st marinakillar samt 5 st marinpoliser och 1 sökhund. När vi lagt till kommer 3 st poliser och hunden ombord. Medan en av gubbarna fyller i några papper, så sniffar sig hunden igenom båten. Den hittar dock inget intressant och tröttnar snart. Alla är vänliga och trevliga och besöket är över efter 15 minuter. Nästa dag så bekantar vi oss med marinan som ligger utslängd i ett hörn av den stora hamnen i ett mangrove område. Här är rent och snyggt med välansade planteringar. Ett flott hamnkontor en dusch och toalettbyggnad en mindre affär och en restaurang, en travellift och en båtuppställning är det hela. Handla får vi göra i Tapachula som är närmaste stad. Dit tar det 45 min med minibuss och kostar 25 pesos (12 kr). Från början hade vi tänkt segla från Huatulco direkt till Panama men vi fick höra så mycket positivt om El Salvador så nu har vi bestämt oss för att gå dit. Problemet med El Salvador är att man måste ta sig över en grundbank för att komma in i den lagun där man kan klarera in. Detta kan bara ske på högvatten och med hjälp av en lots som visar vägen in. Vi har haft kontakt med de som organiserar lotsningen och fått en tid då vi skall möta lotsen utanför grundbanken. Eftersom vi har ett tidvatten tidigt på morgonen och ett på kvällen så får vi vänta här några dagar så att det hinner bli ljust vid morgonens tidvatten. Nu gör det inte så mycket för det går en dag för att handla och ytterligare en dag för att klarera ut. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att Mexico har varit en positiv upplevelse med vänliga människor, god och billig mat och ett utbud som är väl så stort som i USA och Europa. Kriminaliteten hade vi hört talas om hemifrån men vi upplever den inte värre här än hemma. Visserligen ser vi nästan alltid tungt beväpnade vakter vid banker och större affärer men vi har inte upplevt något obehag eller problem med det. Seglingen är det väl lite si och så med eftersom det mest blåser på eftermiddag och tidiga kvällen så det har blivit en hel del motorgång. Så vi får väl utbringa ett ”gracias Mèxico para este tiempo”.

Bull reys i marinan.

Annonser