2018.06.15 – 2018.07.09.  (Brev nr: 18.06.)

Långt innan solen orkat upp över bergen, i det första gryningsljuset, lämnade vi Golfito och Costa Rica. Vi sätter segel men i den svaga vinden får vi stötta med motor. Under dagen ser vi en fena i vattenytan, som vi inte känner igen. Den är något bredare än en Marlinfena och bakåtböjd i spetsen. Den rör sig inte heller som en stjärtfena. En titt på vår fisk plansch bekräftar det vi trodde, det är ryggfenan på en Svärdfisk. Lite senare dyker en Knölval upp en bit bort, det är den första vi sett på länge och hör säkert till de som migrerar till sydpolen över sommaren där. Vi rundar Punta Burica som bildar gräns till Panama och ankrar i lä av halvön vid Punta Balsa. Härifrån är det ca 15 nm mil in till Puerto Armuelles där det går att klarera in. Staden har ingen hamn utan bara en lång brygga där det till nöds går att förtöja en dinge. Vi har ingen lust att spilla tid på inklarering där så vi smygseglar vidare med avstängd AIS sändare.

Nattlig besökare.

Via ankring vid Isla Parida och Isla Cavada (Islas Secas) kommer vi till Bahia Honda som är en väldigt skyddad bukt. Vi hinner precis få ner ankaret innan en man i en Panga dyker upp och frågar om vi vill beställa frukt. Vi lämnar en liten beställning och Pangan försvinner iväg. Lite senare börjar det regna ganska rejält så vi ser inte röken av fruktförsäljaren innan vi lämnar dagen efter. Efter ankring i bukten innanför Punta Naranjo blir det natt segling mot Balboa. Ja egentligen har vi tänkt gå till Las Perlas öarna och fira Midsommar där. Men det blir motorgång hela dagen i motström och nivån i dieseltanken börjar bli låg, så vi ombestämmer oss och sätter kurs mot en ny marina som heter Vista Mar, ungefär 40 nm innan Balboa. En bit innan vi rundar Punta Mala, får vi en fin bris från väst som står sig genom natten och tar oss hela vägen fram till marinan. Det känns skönt att kunna stänga motorn och behålla dieseln i tanken. Vista Mar är en helt ny marina som inte ens finns med på sjökortet. De lär ha väldigt billig diesel, så vi fyller våra tankar och även två dunkar. Vi stannar bara ett par timmar innan vi ger oss av igen. Vi hinner se att det ligger ganska många långseglare här och bland annat en Svensk utan någon ombord. En av Katamaranerna här har fått ett blixtnedslag i masten som slått ut all el och elektronik ombord. Blixten slog dessutom ut många grannbåtar eftersom alla var anslutna till landström och därmed stod i kontakt med varandra. Det kan vara något att tänka på vid åskväder, koppla ur landströmmen. Vi fortsätter halvvägs till Balboa till en ö som heter Isla Otoque där vi ankrar i den södra, obebodda viken. Det är lite rulligt på ankarplatsen, men inte värre än att vi kan fira en lugn och behaglig midsommar med god midsommarmat på bordet och givetvis öl och en lille en. Det enda som vi saknar är nog nypotatis och jordgubbar, men man kan inte få allt. Efter 3 nätter går vi den sista biten in till Balboa vid Panamakanalens södra ände. På vägen passerar vi ett 40-tal ankarliggare som antinge väntar på kanalpassage eller på fraktbesked.

Undras om hon besökt hemmahamnen?

Utanför Balboa Yacht Club blir vi anvisade en boj alldeles utanför deras långa brygga. Härifrån kan vi hålla kontroll på alla båtar som går in och ut ur Panamakanalen eftersom de passerar bara 100 m utanför oss. Seglingen upp till Balboa är för oss en omväg på minst 250 sjömil. Anledningen till omvägen är ju att få våra beställda reservdelar skickade dit utan skatter, tullavgifter och andra avgifter som myndigheterna kan komma på samt dessutom mindre krångel. Så snart vi anlänt skickade vi mejl till företaget i England som skulle leverera den nya givaren till vindmätaren samt till Hallberg Rassey, där vi beställt några andra reservdelar, att det var dags att skicka dessa. Båda skickade iväg beställningarna på tisdagen, vindmätaren gick med DHL och HR delarna tyvärr med UPS. DHL levererade till kontoret i Balboa på torsdag eftermiddag och vi fick betala 17 dollar för tullens hantering. Med UPS tog det några dagar längre till Panama City, men där var det stopp. På hemsidan stod det ”held in warehouse och att det skulle levereras nästa dag.

Panama City skyline.

Dagarna gick och det blev många mejl till UPS kundkontakt i USA. Efter många påtryckningar från dem till deras samarbetspartner i Panama kom till slut leveransen på fredagen, en vecka efter DHL paketet. Visserligen tillkom inga avgifter men det hjälpte ju föga då vi fick betala dyra bojavgifter för en hel vecka extra. Ett tag hotade de med att vi skulle betala 250 dollar i tullavgifter, men det slapp vi då vi var en ”boat in transit, Swedish flag”, vilket också stod på alla handlingar. Kanske det hela bottnade i att de inte kunde läsa Engelska, språkkunskapen i Central- och Sydamerika är på en väldigt låg nivå. Väntetiden fördrev vi med promenader ut till Isla Flamenco, dit en ca 2 km lång konstgjord vägbank leder. Flera gånger besökte vi även det stora köpcentret, Albrook Mal som nog är det största vi någonsin sett. Minst tre gånger så stort som Väla.

Cuauhtèmoc, Mexico.

Ett trevligt inslag uppenbarade sig en morgon då flera stora skolskepp passerade alldeles utanför där vi låg. Det var fartyg från Brasilien, Argentina, Chile, Peru, Colombia, Venezuela och Mexico som på sin väg runt Sydamerika gästade Balboa innan de passerade kanalen. Det var första gången som Panama hade ett sådant fint besök. Under vår sista helg, var det öppet för besökande på båtarna och vi passade på att gå dit. Vi anlände strax efter 10 på förmiddagen och då var det lång kö. Det visade sig att man öppnade för besökande först kl. 12.

Vackra Cisne Branco.

Bakom oss i kön stod en man som vi kom att prata med, han på lite knagglig engelska men ändå fullt förståeligt. Det visade sig att han var där med sin familj och att de var från Venezuela men nu bosatta i Panama sedan 3 år tillbaka. Det blev en trevlig pratstund och väntetiden gick fort. Vi besökte ett par av skeppen och på det Venezuelanska skolskeppet Simon Bolivar, träffade vi åter familjen från kön. Vi kom i samspråk med en av besättningsmännen ombord och fick en privat guidning runt skeppet. Efter ett par timmar med rundvandring i den maritima miljön, försökte vi leta upp en buss som skulle gå direkt till Albrook Mal.

Alla är inte lika vackra!

En dam kom fram och undrade vad vi letade efter och när hon fick det klart för sig så erbjöd hon lift i familjens bil. De skulle nämligen på samma håll. Familjen kom från Colombia men var nu bosatt i Panama. Så genomgående kan vi nog konstatera att vi bara mött vänliga människor här. Vädret är vid den här årstiden väldigt växlande liksom det var i Costa Rica.  Det regnar nästan varje eftermiddag och regnet medför även häftig Åska. Inte så långa stunder men desto häftigare, vi är ju inne i regnperioden här.

 

Ska det regna så ska det!

Som tur var hade vi aldrig blixtnedslag i den omedelbara närheten. Vi hade också tänkt träffa vår kontaktman i Panama Karsten Staffeldt. Men det föll sig så oturligt att Karsten lades in på sjukhus preis då vi anlände. Vi hade hela tiden kontakt via mejl och han var hela tiden optimistisk och skrev att han nog snart skulle vara hemma och hoppades träffa oss innan vi lämnade. Vi hade ju träffat honom 2 gånger vid våra tidigare vistelser i Balboa och haft trevliga samtal ombord i vår båt. Karsten var kontaktperson för de båda Svenska långseglare-föreningarna JRSK och OSK och bistod seglare med väderinformation och information om besök på Galapagos. Han drev också ett nät på SSB- radion där han följde seglare på väg till och från Panamakanalen. Nu blev det inte som varken vi eller Karsten tänkt sig, utan vi fick avsegla utan att ha träffats. En vecka senare nåddes vi av ett kort mejl som tyvärr berättade att Karsten avlidit.  Efter att vi fått ut även den sista leveransen var det tid för avgång men helgen kom emellan. På måndagen tog vi bussen ut till Flamenco där vi klarerade ut och fick vårt zarpe för segling till Ecuador. Immigration vid Balboa Yacht Club stämplade våra pass och vi avgick kl. 12.00. När vi angjorde Balboa hade vi fullborda ett varv medsols runt norra stilla havet och vi korsade vår utgående rutt från Panamakanalen. Vi hade använt 4 år och 2 månader för rundan, varav ett års uppehåll i Hong Kong och ett halvt års vinteruppehåll på Vancouver Island. Den distance vi tilryggalagt i Stilla havet har vi inte riktigt kläm på men det torde röra sig om ca. 30.000 nm. Sedan vi lämnade Sverige för 5 år sedan har vi däremot seglat ca 37.500 nm, att jämföras med jordens omkrets vid ekvatorn som är 21.638 nm. Det börjar närma sig 2 varv runt vårt klot.

Venezuelansk besättningskvinna?

Vår privata guide.

Gäller att inte ta fel!

Galionsfigur, Libertad Argentina.

 

Annonser