2019.03.02. – 2019.03.23. (Brev nr: 19.02.)

Det blev några dagar med lätta ostliga vindar och regn i omgångar, men till slut gav det med sig och prognosen utlovade nordliga vindar. Dagen innan avgång så knackade det på skrovet och en man från den lokala segelklubben kom med en inbjudan till grillkväll för alla seglare. Vi tog oss iland för att checka ut och handla upp de sista pengarna. Kvällens grillfest blev en trevlig tillställning och kanske lite för sen med tanke på avseglingen dagen efter. Lördagen den 2e Mars avgick vi kl. 09.55 för motor i obefintlig vind.

Ömsesidigt betraktande.

Strax efter lunch får vi besök av ett stort stimm Dusky Dolphins som gör höga hopp intill båten och även ligger på sidan i bogvågen och betraktar oss. En stor Fenval ser vi på avstånd. På eftermiddagen kommer vinden och vi kan sätta segel och stanna motorn. Som vanligt så blir det mer vind än vad grib-filerna visat och under kvällen så tar vi in ett rev i storseglet och 2 rev i genuan. Vi har vinden snett förifrån så vi beslutar oss för att gå söder om Staten Island. Under natten och morgonen passerar vi i lä av ön och vi har vind mellan 6 och 26 knop och väldigt bråkig sjö. Tidigt på morgonen får vi även stötta med motorn under en timma. När vi kommer fria från ön, vrider vinden emot och vi kan inte hålla upp vår tänkta kurs. Vi har dikt bidevind och 20-28 knop, middagen ställs in. Andra natten blir ganska bekväm om än väldigt kall. Vinden har minskat lite och vridit med och vi kan släcka en aning i skoten. Men säg den glädje som varar. Det vrider åter emot och vi kan inte sträcka upp. Det är dock bara tillfälligt och på eftermiddagen kan vi i avtagande vind åter försöka kämpa oss upp mot vår kurs innan vinden dör ut och motorn får ta vid. Vi passerar rakt igenom en fiskeflotta på 14 båtar inom en radie på 20 nm. Den minsta är 70 m och den största är över 100 m och alla fiskar de efter bläckfisk så de är ordentligt upplysta. Strax innan midnatt kommer vinden tillbaka och vi kan åter segla i ökande NV-lig vind. Det blir så småningom ett rev i storseglet och 3 i genuan. Efter en stjärnklar natt och en lite solig morgon kan vi sikta Falklandsöarna i lovart och de ger nu ett visst sjölä. Blytunga moln tornar så småningom upp sig över öarna och medan vi nalkas Port Stanly så får i ett oväder över oss med hagel och vindbyar med stormstyrka. Vindmätaren ballar ur så vi vet inte hur mycket det blåser. Genuan rullas in helt och vi har 2 rev i storseglet. Efter en timma avtar vinden och vi kan rulla ut lite på genuan. Men det varar bara en kort stund. Det kommer ytterligare ett oväder med åska, hagel och ännu mer vind. Jag uppfattar 43 knop på vindmätaren innan den åter bara visar streck. Medan jag kämpar med att rulla in genuan så går Stina upp på däck och bärgar storseglet. Medan hon slåss med seglet så ramlar lä lazy-jack ner och vi har inget som samlar upp seglet. Det flaxar vilt och Stina får ta till alla fall och taljor som finns tillgängliga för att rädda seglet. Jag försöker hjälpa henne så gott det går, men måste samtidigt försöka hålla kursen. Så småningom får vi kontroll över situationen och kan inrikta oss på att försöka hitta rätt mellan grynnorna vid angöringen. Sikten är mycket dålig så vi tvingas att lita på att sjökorten stämmer. Stina följer vår kurs på datorn och vi siktar in mellan 2 grynnor som vi till slut upptäck er på kort avstånd. Sjökorten stämmer bra och vi kommer tryggt in i Port William, som den första viken heter. Motorn får kämpa på höga varvtal för att vi skall orka ta oss emot vind och vågor. Vi passerar några ankrade fartyg och tar oss igenom sundet som leder in till den skyddade viken som utgör Port Stanly och kan ankra, med bra fäste, kl. 15.20 på 6 m djup med 50m kätting ute. Det är skönt att krypa ner i värmen och njuta av en god whiskey, den tycker vi att vi har förtjänat.

Förtöjda vid kryssningsterminalen.

I Stanly harbour är det så ordnat att vi nöjesseglare får dela på den enda brukbara flytbryggan med kryssningsfartygen och de har dessutom företräde. Det låter kanske lite märkligt men det ligger till så att kryssningsfartygen ankrar ute i Port William, det är för grunt i Stanly Harbour. Gästerna slussar de in till flytbryggan med tenderbåtar som går i skytteltrafik hela dagen. De dagar då det inte finns kryssningsbesök är det fritt fram att använda bryggan för oss nöjesseglare. Under Mars månad var det 7 sådana besök och 2 av dem inträffade dagarna efter vi anlänt, så vi fick stanna kvar på ankringen. Andra dagen sätter vi dock i dingen och tar oss i land för att klarera in. Tullen hade sagt att de skulle komma ut men de fick nog inte tag på någon båt, så de bad oss komma in istället. Vi tar en promenad i staden bland alla kryssningsturister och handlar in lite färskvaror. Det bor 2562 (2012) personer på Falklandsöarna, om man undantar millitärer på garnisonen, 2120 av dessa bor i Stanly som är huvudort, resterande bor ute på landsbyggden och öarna (The Camp)som har ungefär samma yta som Belgien. Falklandsöarna är ett territorie under England men har självstyre och är finansiellt självförsörjda. England har endast ansvar för försvar och utrikes politik.

Vietnamesisk loligo fiskare.

Försörjer sig gör man genom att sälja fiskerätter till hela världens fiskeflottor utom Japan. Inga licenser säljs till länder som bedriver Valfångst. De kringliggande farvattnen är väldigt fiskrika och framförallt bläckfisk (loligo) fiskas i gigantiska mängder. Den lokala valutan är Falkland Island pound som har samma värde som det Brittiska pundet men endast gäller på öarna. På seneftermiddagen, när kryssningsfartyget lämnat, flyttar vi in till bryggan. Där blir vi mottagna av Robbin och Paul som hjälper oss att förtöja.

Havet ger-

De berättar också om en tragisk händelse som inträffade samma dag som vi angjorde Falklandsöarna. En 20m charterbåt, (s/y Paradise) har under segling från Syd Georgien till Montevideo blivit nedslagen av en stor våg och misst 2 ur besättningen, en man och en kvinna har försvunnit i vågorna. Dessutom har en kvinnlig gäst blivit skallskadad och har förts med hellikopter till sjukhuset i Stanly. Händelsen inträffade 300 nm NO om Falklandsöarna och endast 200 nm från vår tilltänkta kurs norröver.

 

och havet tar.

Först sägs det att det var en kvinlig skeppare, men det visar sig att det var den manliga skepparen och tillika ägaren och en kvinlig medarbetare som gick överbord. Det framkommer senare att man har misslyckats med att få honom ombord och då sjösatt livflotten men mannen har inte lyckats klättra ombord på denna. Det visar på svårigheterna vid realistiska förhållanden. Det är barska vatten här nere och händelsen gör oss lite eftertänksama. På fredagen har vinden lugnat ner sig så pass att vi kan reparera vår nerfallna lazy-jack. Det visar sig att bygeln som håller blocket i masten har brustit och behöver ersättas. Vi har en bygel i båten och av Paul får vi låna en pop-nit tång. Så jag hissas upp i masten och får borra ut den gamla som ersätts med en ny. Vi får dessutom hjälp av Paul med att fylla upp fendrarna med luft, de har med tiden blivit lite väl mjuka. Den Argentinska båten s/y Ypace med Zeeck ombord har kommit in och lägger sig akter om oss på bryggan. De avgick Pto Williams dagen innan oss men har spenderat ett par dagar på Isla De Estados. Vad har då Falklandsöarna att erbjuda sina besökare? Egentligen är det väl inte så mycket. Ett mera ödsligt landskap får man nog leta efter. Bortsett från de träd som man har planterat inne i Stanly så såg vi nästan inte ett enda träd på landsbygden. Det är mest hedar med högt gräs, låga buskar och mycket torv. Avsaknaden av träd beror säkerligen på att det nästan alltid blåser mycket. Medelvindstyrkan ligger mellan 17 och 19 kn och varierar mycket lite från månad till månad. Vi hade många dagar med 30-36 kn vind och alltid från västlig riktning.

Magellan Pingviner i Gypsy Cove.

En dag då vinden hämtade andan passade vi på att gå en lång promenad ut till en vik som heter Gypsy Cove där det finns mycket Magellan Pingviner. Förutom pingvinerna såg vi också många olika fåglar, framförallt många gäss. Dessa finns överallt, även inne i staden. Vi åkte också på en heldagstur ut till ett Pingvin reservat som heter Volunteer Point. Det var en ganska dyr tur även om vi fick prutat ner priset lite grann. Efteråt förstod vi att det kostade mycket. Vår guide var en dam och hon körde en Landrover. Första timmen gick på hyfsade vägar även om kvaliten skönk gradvis. Men efter det så var det slut på väg och turen gick rakt ut i terrängen. Det var torvmosse, gräsvegetation, diken och sumpmark. Men vår guide körde säkert även om det var obekvämt, det var ju inte första gången för henne. Längdmässigt så var det ca 2/3-del väg och 1/3-del terräng men tidsmässigt var det minst tvärt emot. När vi kom fram fick vi tvätta skorna i ett dessinfektionsbad, för att inte föra in smitta i området.

Kungs Pingvin kollonien.

När det är många turister här måste man hålla sig till en vis snitslad bana men då vi var ganska få turister så fick vi gå nästan var som helst. Dock hade man lagt upp stenar i en ring runt själva Pingvin kollonien som man inte fick gå innanför. Men begränsningen låg bara ca 2-3 m utanför kollonien så man kom mer än tillräckligt nära ändå. Här fanns 3 olika sorters Pingviner, Magellan-, Gento- och så de ståtliga Kungspingvinerna. Magellanpingvinerna häckar i hålor som de gräver ut i jordsluttningarna. De lägger två ägg i oktober varav det första normalt är större. De kläcks med en dags mellanrum och om det är dålig tillgång på föda så favoriseras den första eller största av ungarna så en av dem kanske inte överlever. Alla pingvinerna går till havs i april och återvänder till häckningsplatsen i september.

Gento Pingvin på stranden.

Gentopingvinerna bildar livslånga relationer och båda föräldrarna hjälps åt med ruvning och matning. De bygger ett enkelt rede av gräs, pinnar och små stenar eller ler-klumpar direkt på marken där de lägger 2 stora runda ägg. De små kycklingarna lämnas aldrig ensamma och föräldrarna turas om med vakthållning och fiske till havs. När kycklingarna blir större så bildar de kollonier med varandra och båda föräldrarna går till havs för att fånga mat. Efter ca 3 månader ruggar ungarna samtidigt som de rör sig mot stranden. Där måste de jaga sina föräldrar, i ett så kallat ”chick chase”, för att få någon mat. Man tror att det är för att de skall bli starkare och för att locka dem ut i havet. Denna livscykel för föräldrarna upprepas varje år.

Matningsdags.

Kungspingvinen är den största av de tre och blir nästan 1 m hög. Den bygger inte något rede utan lägger sitt ägg på marken och ruvar det på sina fötter. Uppfödningen sker på samma sätt som hos Gento- men tar mycket längre tid. Så när vintern närmar sig så lämnas de stora kycklingarna i sina grupper och båda föräldrarna går till havs för att fånga och äta fisk- De besöker kollonierna mera sällan och kycklingarna kan under vintern(april-september) förlora upp till 50 % i vikt. I oktober återvänder föräldrarna för att mata upp sina ungar som därefter ruggar och får sin vuxna fjäderdräckt innan de ger sig av till havs i december. När ungarna gett sig av ruggar de vuxna och tar därefter ett sabbatsår innan cykeln upprepas. Vi fann det märkligt att kollonierna låg ganska långt från stranden, så de har en lång promenad när de återkommer från sitt fiskafänge. Nere på stranden var det också full aktivitet.

Tillbaka från fiskafänge.

Kungspingviner som återvände och Gento som stod och väntade på att ge sig av. Vår medtagna lunch åt vi i en uppvärmd stuga som var dekorerad med fantastiska bilder från området. Det var en fantastisk upplevelse att se dessa fantastiska och ovanliga fåglar och väl värt den långa obekväma resan. Ett besök på det lokala museet var också en mycket trevlig upplevelse. Där fick vi veta mycket om öarns strategiska betydelse, både historiskt för sjöfarten runt Kap Horn och även för det nutida fisket.

Det intressanta museet.

En avdelning behandlade också det s.k. Falklandskriget som skildrade Argentinas invadering år 1982. Man kan naturligtvis undra vad de skulle här och göra. En röstning som genomfördes år 2012 bekräftade att nästan 100 % av befolkningen vill tillhöra England. En kulen och småregnig dag hittade vi även till en inomhuspool med en liten bastu. Det var ju inte i går man fick sig ett bastubad så det var en skön upplevelse. Sista veckan kom det in en Fransk båt ”Brindacier” med ett ungt par som skulle segla direkt till Guadeloupe i Karibien. Efter att ha bunkrat båten och gjort alla nödvändiga förberedelser så gav vi oss iväg när ett bra väderfönster uppenbarade sig. Prognosen lovade måttliga SSO-liga vindar de första dagarna och fint väder. Vi hade haft ett ganska behagligt och intressant stopp på Falklandsöarna men nu började vi längta efter lite varmare och behagligare klimat. Lördagen den 23e Mars följer vi i Brindaciers kölvatten ut ur Port Stanlys skyddande vik och under eftermiddagen ser vi Falklandsöarna försvunna bakom horisonten.

Den långa marschen till kolonien.

Vacker Kungspingvin.