Paus från seglingen.

2019.06.28. – 2019.10.29.  (Brev nr: 19.04.)

Vi hann knappt landa och installera oss hos Johan i Barsebäckshamn, innan det bar av ner till bad i ett visserligen för oss kylslaget Öresund men med soligt och vindstilla väder. Jordgubbar blev det också rikligt av. Innan mörkret lade sig han vi med en fisketur på sundet, där torsken var på hugget.

Öresund levererar.

Det blev sedermera många fisketurer och Johans frys fylldes på efterhand. Vädret höll i sig en vecka innan det blev mera normal Svensk sommar. Vi hann också komma igång med våra efterlängtade långa promenader som vi saknat det senaste halvåret. Sista veckan i Juli kom Peter och vår lilla prinsessa Emelie på besök från Hongkong. Vädret hade då väldigt lämpligt vänt tillbaka till högsommarvärme. Men det hjälpte inte, Emelie tyckte ändå att det var förfärligt kallt i vattnet. Vi fick en härlig dryg vecka tillsammans innan de tvingades återvända till jobb och skola.

Jag fick också fisk farfar.

Tyvärr hade lilla Emelie med sig ett förkylningsvirus som fattade tycke för mig (Janne), så efter en vecka så däckade jag.  I slutet av augusti var jag dock på bättringsvägen och vi kunde besöka våra vänner Kerstin och Staffan på Bohus-Malmön. Vi hade en mycket trevlig helg och besökte tillsammans Hallberg Rassys ”öppet varv”. Den 10e september flög vi till Hong Kong för att hälsa på Peter, Lynn och Emelie. Vi stannade i 3 veckor och hade en underbar tid med segling och bad.

HHYC Port Shelter Regatta. Photo by Panda Man / Takumi Photography. All rights reserved.

Seglingen skedde på Shelter Bay Regattan där vi fick förmånen att segla på Ambush, en av de vassare one-off  kappseglarna i Hong Kong. Det blev en underbar kappseglingshelg med fantastiskt väder och friska vindar. Stina och jag blev tilldelade jobbet som backstags trimmare. Ett nog så tungt jobb när man skall kvarna hem runt 5 ton på förstaget. Det blev också mycket bad, antingen på yachtklubbens swimmingpool anläggning inne i Hong Kong eller ute på någon underbar strand ute i skärgården. Peter och Lynn har, tillsammans med en annan familj, en snabbgående 20-fots båt med vilken vi snabbt kunde ta oss ut till någon strand. Där ute träffade vi många av deras vänner för gemensam picknick och bad. Av demonstrationerna i stan märkte vi nästan ingenting men så var vi inte inne i de centrala delarna mer än ett par gånger. Peter, Lynn och Emelie bor ju i Clearwater Bay på fastlandssidan. Tre veckor går fort och i början av oktober satt vi åter på flygplanet på väg hem till Sverige igen. Redan på planet kände jag mig irriterad i halsen men skyllde då på den torra luften. Men så var det inte, veckan efter däckade jag totalt och fick hålla mig inomhus mestadels nerbäddad. Vi hade nu flyttat in i min systers hus på Råå, som för tillfället stod tomt, eftersom de var i Spanien.

Skogen levererar också.

Det var många vänner vi hade velat träffa men de flesta fick vi lämna återbud till. Några utflykter blev det trots allt, bl.a. till våra vänner i Ränneslöv där vi var ute på svampjakt och lyckades få ihop 3 fulla korgar med trattkantareller. Tidigt den 29e oktober steg vi på flyget i Köpenhamn som tog oss till Amsterdam för byte. Vid åttatiden på kvällen var vi åter tillbaka på Liv i Surinam. Hon såg nästan ut som då vi lämnade henne förutom den billiga presenning som vi lagt över bommen för att skydda från solen. Båten hade nog blivit skyddad men solen hade knäckt presenningen som lämnat in någon vecka tidigare. Inuti var hon lika fräsch som när vi lämnade henne, marinapersonalen hade gjort ett bra jobb med vädring varje vecka. Nu följde några sega veckor med underhåll och förbättringar. Våra hälsotillstånd samt den höga värmen och luftfuktigheten medgav ingen större fart på jobben. Min förkylning började visserligen mycket långsamt ge med sig men Stinas blev bara värre.

Hej, välkomna tillbaka.

Några båtar på bryggan hade gett sig av och andra hade tillkommit. Det var också trevligt att det fanns besättningar i flera av dem, även om våra förkylningar inte medgav något intensivare sällskapsliv. Två veckor efter vår ankomst anlände Eric och Birgitta på vår grannbåt Ariel och satte igång med sina båtunderhåll. Vi lyckades faktiskt umgås en hel del utan att sprida våra baciller. Jag nämnde den besvärande värmen tidigare. Dagtid låg den runt 35 grader med en luftfuktighet på mellan 70 och 90 %, när det dessutom var helt vindstilla stora delar av dagen så blev det besvärande. Det var en lisa för kropp och själ när man på kvällen kunde ställa sig på bryggan och spola av sig med förhållandevis svalt vatten. Ett flertal gånger badade vi också i floden vid högvatten. I slutet av november så hyrde vi bil tillsammans och körde in till Paramaribo för att bunkra och klarera ut ur landet. Arielarna han även med en tur ner till Franska Guyana. Vi kände inte för att sitta i en bil en hel dag så vi avstod. Det skall även erkännas att upptäckarlusten har börjat avta en hel del sedan vi återkommit till värmen. Om bilkörning och vägnät i Surinam finns det mycket att berätta. Det är förmodligen de sämsta vägar vi upplevt, fulla med hålor och sättningar som är flera dm djupa. Bilarna tar naturligtvis stryk därefter. Fjädring och stötdämpare är i stort sett odugliga. Dessutom så är vissa raksträckor nerlusade av farthinder (drempel), dessa är så höga att underredet på bilen nästan uteslutande slår emot, oavsett hur sakta man kör. Vid ett tillfälle inne i Paramaribo så råkade vi träffa ett hål som punkterade ett av bakdäcken. Så det blev depåstopp på trottoaren och reservdäcket kom på inom ett par minuter. Dagen efter fick vi bytt till en annan bil. Det är billigt att hyra bil men kvalitén på dem är därefter.  Den 29e november var vi så klara att ge oss av ut på havet igen. Uppehållet i Surinam hade varit bra, bortsett från vårt hälsotillstånd. På plussidan är den fina anläggningen och den trevliga personalen samt den fina djungelmiljön. Priserna är också hyfsade och det blir betydligt billigare än om man tar upp på Trinidad. På minussidan skriver vi, värmen och luftfuktigheten samt även avståndet in till Paramaribo och supermarket. Det finns enklare affärer inom cykelavstånd (ca 30 min) och marinan har cyklar att låna.

HHYC Port Shelter Regatta. Photo by Panda Man / Takumi Photography. All rights reserved.

Inka är lagom för mig.

Annons