Kurs mot vidare äventyr.

2016.04.05 – 2016.04.12. (Brev nr: 16.04.)
Det var utlovat ganska svaga vinda. Vi var nu inne i en period då det skiftade från nordost monsun till sydväst monsun. Under morgonen var det dålig sikt och det tog inte lång tid innan Hong Kong försvann i diset. Innan kväll så kom dimman vältrande och sikten var nog inte mer än 50-100 m. Radarn sattes igång och det blev vakthållning både vid den och AIS:en*. Vad vi inte förstod var varför signalerna på AIS:en kom in så sent. Det är tät trafik av både fraktbåtar och fiskebåtar. Fiskebåtarna dök ofta inte upp förrän på ca 1 nm och ibland kortare än så. Vi såg dem ofta på radarn långt innan. Kanske var det så att deras AIS signaler var väldigt svaga, på grund av dåliga och oxiderade kontakter, trodde vi. Det blev en orolig natt och följande dag. Vid ett par tillfällen dök det upp välbelysta trålare bara ca 100 m framför oss, så det gick inte att slappna av. Frakttrafiken var inga problem, för de syntes väldigt bra på radarn och höll sina kurser. Trålarna var värre, de syntes dåligt och kunde ändra kurs helt plötsligt. Allt gick dock bra och nästa eftermiddag så förbättrades sikten och vi började se blå himmel. Tredje dagen kom med blå himmel och en svag bris. Vi kunde t.o.m. stänga av motorn och segla under några timmar annars hade det varit mest motorsegling. Temperaturen hade nu stigit rejält och det började bli lite tropiskt varmt. På eftermiddagen kom det en Maersk Containerbåt och korsade vår väg. Jag ropade upp honom på VHF radion och frågade om de såg vår AIS signal. Jodå, de såg oss men de kunde inte svara på hur långt de hade sett oss, så jag bad dem rapportera när de tappade vår signal. Efter några minuter kom de tillbaka och sa att signalen hade försvunnit, då var de bara några sjömil bort. Det var något som inte stod rätt till, så jag började att undersöka alla kontakter och anslutningar och upptäckte då att antenn-splittern, den som delar upp signalen från VHF antennen till VHF-radion resp. AIS:en, saknade ström. Det visade sig att jag hade kopplat in splittern på den gamla radar kontakten på el-tavlan och där stod det fortfarande radar. Det hade jag glömt bort under uppehållet i Hong Kong. När jag slog på kontakten så blev det plötsligt fart på signalerna. Nu kunde vi se fartyg på 30-40 nm. Så enkelt önskar jag att man kunde lösa alla problem.

Taiwan.
Fredag morgon den 3:e dagen såg vi kusten av Taiwan. Vår tanke från början hade varit att passera ön, men då det inte fanns någon vind så tog vi beslutet att gå in och invänta en bättre prognos.

Vi ankommer Hobihou.

Så kl 08.30, efter ca 370 nm, så angör vi Hobihou på sydspetsen. Hamnen består av 2 delar, en fiskehamn och en nästan tom marina. Här förtöjde vi längs en ponton, framför en båt som vi kände igen. Det var den amerikanska ”Wings and Strings” som vi för lite mer än ett år sedan träffade i Cebu på Filippinerna. Ingen var ombord då de var på besök i hemlandet.
Trots att vi nu var på samma breddgrad som Hong Kong, så var vädret här både soligare och mycket varmare. Temperaturen dagtid låg klart över 30 grader och nattetid någonstans runt 25 grader. Så täckena kunde stoppas undan igen. När vi förtöjde så stod alla myndigheter utom Immigration och tog emot oss. Immigration kom från Kaohsiung och hade 3 timmars bilväg att köra. Han kom under eftermiddagen, stämplade våra pass och körde sedan tillbaka. Alla var vänliga och trevliga och hjälpte gärna till att fylla i alla papper och dessa var ganska många. Kustbevakningen erbjöd oss t.om. skjuts till närmaste ATM- maskin där vi kunde ta ut pengar. Vi hade ju inte planerat att stoppa på Taiwan så det blev inte så värst mycket att skriva hem om. En liten tur fick vi dock. Vi hade tänkt att ta den lokala bussen till Kaohsiung för att se oss omkring lite. Det började med att vi stod och väntade vid fel bushållplats en stund innan vi kunde hitta någon som kunde några ord engelska. Det hör till saken att nästan ingen pratar annat än taiwanesiska. En ung dam kunde visa oss till rätt busshållplats och då vi skulle gå på bussen så visade det sig att man måste ha rätt belopp att betala med, våra sedlar kunde de inte växla. Då kom den unga damen till räddning och betalade sonika bussavgiften för oss. Inga stora belopp men vilken vänlighet. Vi lyckades förmedla vårt mål till busschauffören och efter en halvtimmas resa förstod vi på honom att det var dags att byta buss. Vid busshållplatsen träffade vi 2 unga tjejer från Shanghai som vi pratade med. Det satt också en lokal kille som försökte prata taiwanesiska med oss. Det gick ju inte så bra men med tjejernas hjälp så fick vi reda på att han kunde köra oss dit vi ville för samma belopp som bussen tog.

Klippan kallas för Nixons head.

Egentligen så ville vi ju bara se oss omkring, så det slutade med att han tog oss på en 3 timmars tur runt sydspetsen av ön och till närmsta stad som hette Hengchun. Så värst mycket fanns det inte att titta på men en del återuppbyggda gamla byggnadsverk såg vi. Alla ursprungliga gamla byggnader har antingen förstörts av tyfoner eller raserats av jordbävningar.

Originella båtbyggen.

Det visade sig att hamnen där vi låg var ett lokalt utflyktsmål på helgerna. Det fanns många små restauranger som serverade en massa läckerheter från havet och dessa var fullbelagda under helgen. Det fanns gott om fiskebåtar och dessa var byggda på ett märkligt vis. De var egentligen byggda som flottar, bestående av sammansatta plaströr som var uppsvängda i fören. På dessa hade man satt ett styrhus med ett motorrum där en dieselmotor stod för framdrifter.

Hobihou fiskmarknad.

Första kvällen i hamn så kom det in en Amerikansk ketch med en ensamseglare ombord och dagen efter en bastant båt (Spray kopia) från Australien med ett par ombord, Wendy och Gerry, i vår ålder. De hade en intressant historia att berätta. De hade legat i Daewo marina på södra Filippinerna då en kidnappning på en av deras grannbåtar ägde rum. Det var sent på kvällen så de hade gått och lagt sig och hade släkt ner båten. Grannbåten som hade tänt blev dock drabbad. De stördes av skrikande röster och då de tittade ut såg de tungt beväpnade män springa runt på bryggan. De höll sig lugna i båten och då det lugnat ner sig kunde de konstatera att Kidnapparna hade försvunnit i en snabb båt med 4 personer som gisslan. Det är muslimska separatister som normalt håller till längre västerut som ligger bakom dessa dåd och det är inte första gången de använt sig av kidnappning för att finansiera sin verksamhet. Det var dock första gången de hade utfört ett dåd så långt österut som Daewo, som betraktats som en säker plats intill denna händelse. Det var 11 män som kom i 2 snabbgående båtar och hela händelsen var över på 15 minuter. Utöver de 4 i gisslan så skadades ytterligare 2 män. Vi hörde också att de hade begärt fantasisummor, som ingen ville betala, för att släppa gisslan. Det sista vi hört var att man hotat skära halsen av gisslan och ett rykte säger att det också har skett. En ruggig händelse som dock är väldigt sällsynt i seglarkretsar. Ruggiga händelser sker ju överallt i världen det är bara att läsa Svenska nyhetsmedia så ställs man nästan dagligen inför elände. För Wendy och Garry gick det bra men först nu kunde Wendy släppa händelsen och åter koppla av.

Efter 4 dagar på Taiwan, tackade vi för oss och avgick kl 16.30, efter att vi först tankat 200 liter diesel och därefter sedvanlig utklarering.

*AIS: ”Automatic Idetification System”, är ett instrument som sänder och tar emot information om fartygs position, kurs, fart m.m. Mottagen information visas på en display eller om man så vill i en sjökorts plotter. Den varnar också om det finns kollisionsrisk.