2017.06.29 – 2017.08.10. (Brev nr: 17.05.)

Flygningen till Sverige gick problemfritt och vi kunde installera oss i sonen Johans gästhus i Barsebäckshamn. Som vanligt var vi ganska jet-laggade och det tycks inte bli bättre med åren. Hos Johan ligger det ett remissvar angående mina ljumskproblem. Den säger att jag kan få träffa en doktor inom 3 månader, d.v.s. inom vårdgarantin. Nu anser jag att en konsultation inte är någon vård. Vård får du först då poblemet åtgärdas, i mitt fall alltså vid operation. Det är Svensk sjukvård i ett nötskal. Man undrar vart alla skattekronor tar vägen med en dåligt fungerande sjukvård, en skola som har svårt att lösa sin uppgift och ett polisväsende som inte överhuvudtaget klarar sitt åtagande. Jag kunde räkna upp mer men nog om detta. Man får ta saken i egna händer och lösa sina problem på bästa sätt. Min syster hade innan vi kom hem varit i kontakt med Carlanderska sjukhuset i Göteborg och där kunde man, på grund av semestrar, operera i mitten av Augusti. På torsagen, samma dag som vi anlände, ringde jag en annan privatklinik med samma resultat. Sen ringde jag till Capio i Stockholm och fick i princip samma besked men att de i alla fall skulle ringa runt och höra med sina enheter. På eftermiddagen ringde de tillbaka till Johan och sa att de hade en möjlighet att operera mig på följande tisdag. Johan fick inte tag på oss då med Capio lovade att hålla tiden till måndag förmiddg då de senast ville ha beked. Operationen skulle föregås av ett besök hos dem kl. 13.30 på måndag eftermiddag i Örebro, där operationen skulle ske. Söndag kväll bokade jag tågbiljett och hotell och på måndag morgon bekräftar jag operationstiden och tar tåget från Lund. Tisdag kväll tar jag tåget tillbaka, efter en helt igenom lyckad operation av en skicklig och trevlig läkare. Det kostade naturligtvis en slant men det hade blivit mycket dyrare att stanna kvar ytterligare en säsong i Kanada med hamnplats och varvskostnad och dessutom en förlorad säsong. Så det är kanske inte så konstigt att man inte har så mycket till övers för den en gång så fina Svenska sjukvården. Fast det skall tilläggas, att då man väl kommer fram till behandling så fungerar det fantastiskt fint, så ingen skugga skall falla på de som har att utföra vården. Men varför skall man behöva ha dessa otroliga väntetider? När operationen var avklarad började vi leta efter flygbiljetter tillbaka och hittade ett bra alternativ den 10e Augusti. Datumet gav mig några veckor för återhämtning och dessutom fick vi tid att träffa släkt och vänner. Tack alla för att ni tog hand om oss så väl under vårt korta besök. Ett särskilt tack till Johan naturligtvis, som ställde både gästhus och lill-bilen till vårt förfogande. Glädjande var också att vår svärdotter Lynn och vårt barnbarn Emelie tog sig hela vägen från Hong Kong till Sverige för att vi skulle få träffa den lilla prinsessan. Nästan 2 härliga veckor fick vi rå om den lilla och umgås med Lynn. Avresedagen inföll samtidigt för oss alla och vi kunde följa Lynn och Emelie till deras gate och vinka av, innan vi 40 min. senare bordade vårt eget plan för att via London ta oss till Vancouver.

Det skall börjas i tid, ”Råå jolleklubb”.